Undersökningen fortsätter

Kära dagbok!

En del har hänt. Erasmus ville att jag skulle undersöka korståget som kommit till Altdorf. I korståget finns en gosse. Han har egendomliga krafter. Erasmus vill veta mer. Jag fick själv besluta hur jag skulle gå till väga. Jag hörde mig för. I korståget fanns ett sällskap som kanske kunde hjälpa mig. Så tänkte jag. En hette Orzad. Han hade någon slags kult. Där kunde jag kanske komma med.

Men jag tvekade. Jag har ingen erfarenhet av sådant. Kulten lät obehaglig. Jag skulle var tvungen att skära mig i bröstet. Jag funderade på en illusion. Hade jag varit skickligare hade det säkert gått. Jag tvekade alldeles för länge. Jag höll mig sysselsatt i ett par dagar med småsaker. En sådan sak var att hjälpa lord Frederick med hans så kallade forskning. Jag är inte imponerad av lord Fredericks forskning. Den är förvirrad och dyr och kommer aldrig att leda någonstans. Men jag tror han betalar oss bra.

Men när jag satt där kom några in. Det visade sig vara de där jag tänkte kontakta från korståget. Vilket sammanträffande kan man tänka. Men såklart hade Erasmus planerat det. Men hur kunde han veta att jag skulle gå dit just då? Och att de andra skulle dyka upp just den här dagen? Han vet vad jag ska göra innan jag vet det själv.

Orzad kom in. Han såg inte klok ut. Det blev bråk om pengar direkt. Frederick verkar tycka att Orzad är viktig. Jag har ingen erfarenhet av dvärgar. Men jag är tveksam han verkar inte klok. Nån var anställd av nån. Jag förstod inte mycket. Jag var inte alls förberedd. Jag tror jag gjorde ett dåligt intryck. Jag stammade igen trots att jag lovat mig själv att sluta med det. Dom måste tyckt jag var ett barn.

Jag lyckades lista ut en hel del. Mest intressant var att Genoas vän Brock förvandlats till en get. Och försvunnit i kloakerna. Jag anade ett samband med min andra undersökning. Men vad vet Erasmus?

Vi gick till Estlemann för att undersöka en ledtråd. Bokhandeln brann. Vi hamnade i kloaken därunder. Jag och Genoa var ensamma där. Jag letade efter något som jag kunde göra självlysande. Jag hade inget bra. Men så tog jag pipan jag hittat. Genoa anmärkte att Brock haft just en sådan pipa. Jag sa just ingenting. Men det är klart att pipan är Brocks. Och att det är Brock som förvandlats till ett människoätande monster. En get. Sådant kan hända. Jag har läst om det.

Varför skickade Erasmus mig på just det uppdraget? Och varför ordnade han så att jag träffade Genoa? Och fick höra om Brock? Han måste känna till vad som hänt. Och jag tror han känner till pipan. Han gör det här för att jag ska veta att han vet. Jag borde lämna ifrån mig pipan. Antagligen känner han till min dagbok. Han har säkert läst den. Jag borde förstöra den.

gång

jag har hittat en gång en mörk gång jag är rädd det är så mörkt

Min pipa

Kära dagbok!

Idag hände något som inte brukar hända. Jag hade tur för en gångs skull. Erasmus kallade mig till sig. Han gav mig ett uppdrag. Det verkade svårt och tråkigt men det sa jag inte såklart. Underliga saker har hänt i staden. Folk har försvunnit små barn har försvunnit. Sådana saker.

Ett barn hade försvunnit. Det var en flicka hon hette Ellinde eller kanske Elinor. Jag minns inte rikigt. Jag gick dit. För jag skulle leta efter spår.

Jag hittade en del spår. Rikiga spår alltså av klövar. Blod där barnet varit. En trasig fönsterhake. Lite smutsig päls som fastnat när någon klättrat in genom fönstret. Sådana saker. Allt det berättade jag för Erasmus. Ingen såg mig det är jag säker på.

Jag kunde följa spåren bort från huset. De ledde ner i nån slags brunn. Det här var på en bakgata. Jag följde inte efter ner. Det hade jag nog inte fått. Och jag ville inte heller.

Men jag hittade något där. Vid kloaken. Där låg en pipa. Jag tog den och jag berättade inte för Erasmus.

Om Erasmus hittar pipan slår han ihjäl mig. Vi får inte röka pipa såklart. Det dövar sinnena. Det skärper inte hjärnan. Sådana saker. Vi får inte röka och jag har inte provat.

Men jag ska.

Erasmus skulle slå ihjäl mig.

Förrådd

Genoa! Han förrådde mig. Alla förrådde mig! Det var bättre innan, när jag var i solen, när jag inte behövde smyga, när jag inte var så hungrig. Kunde de inte ha hjälpt mig? Mina dyra vänner. Men de lämnade mig, skrattade åt mig, försökte ta mina pengar, jag hade aldrig några pengar, var är mina pengar nu? Mina vänner, de lämnade mig, jag är så ensam, jag behöver ingen, jag skulle vilja äta upp dem, nu är de rädda för mig, nu kan de inte lura mig mera! De skulle ångra sig om de såg mig nu, såg hur jag hade det, de skulle bli rädda, jag har blivit så stark. Jag ska hitta dem och bita dem gnaga på deras ben dricka deras blod tugga på dem slita dem i stycken jag ska äta upp dom den lilla tjocke den smale den långe jag ska gnaga och gnaga och gnaga och slita och riva slicka i mig det som är kvar jag ska bita av deras fingrar och armar och ben jag ska jag ska jag ska

Svanesång

Mitt huvud känns tungt och mina fingrar är stumma, det är svårt att skriva, det är svårt att tänka och jag vill bara sova. Jag är så hungrig! Mitt liv är slut, mitt gamla liv, Brock Ironbeard är död och bortglömd, men jag lever fortfarande, ett nytt liv, ett bättre liv, ett storslaget vackert liv. Jag mår så illa! Det gör ont i mina ben och min kropp, och det gör ont i min själ. Var är jag? Det är så mörkt. Var är alla?

Det var Jan förstås, Jan, som jag sa, han motarbetade oss och förrådde oss. Jag hatar Jan! Men det känns så långt borta, vem är Jan? Den ynkliga, förvridna lilla råttan, jag ska krossa honom. Jag ska krossa alla! Jag har inte ätit på så länge, varför är jag så ensam? Det gör ont att hålla i pennan.

Jan, han tog mina pengar och mina vänner, jag hade flera vänner, vackra små vänner, snälla vänner. Den lilla gossen Achmed, min bäste vän. Var är han? Har jag ätit upp honom? Jag tycker mest om de små, man får smyga, smyga, göra sig liten, man får hitta dom när de sover, kanske ett fönster står öppet, jag biter dom i halsen, det krasar, man smyger ner igen, gömmer sig under staden, väntar. Jag är så hungrig.