Mentala noteringar

Två saker har hänt:

1. En talande apa har berättat för mig att Aleyna är fången på en plats utanför världen där en monstruös snigel med människohuvud våldför sig på henne. Notera: Apan är inte tillförlitlig, tvärtom har den farit med uppenbar osanning på flera punkter.
2. En förvirrad man (Yussuf) har på torget målat en målning med kritor där han avbildar Aleyna som hotas av en fuktig monstrositet med människoansikte. Yussuf har sett scenen i en dröm och kan inte bli av med den på annat sätt än att måla.
   

Detta kan tolkas på flera sätt:

• Scenario ett: Aleyna är fången någonstans och behöver min hjälp. Yussuf målar ett verkligt skeende.
• Scenario två: Yussuf målar vad som redan har hänt och inget jag gör spelar någon roll för Aleyna.
• Scenario tre: Aleyna är inte inblandad. Någon försöker få mig ur balans och/eller lura mig i en fälla.
• Scenario fyra: Jag håller på att förlora förståndet, möjligtvis som en bieffekt av mina nya ögon.
  

Scenario två och fyra är ointressanta i jämförelse, åtminstone för tillfället. Scenario ett och tre är båda möjliga.

Scenario tre blir troligare genom det märkliga sammanträffandet att detta händer just nu, så snart efter det att jag fann mina ögon och började min undersökning. Jag noterar att jag nyligen, för första gången på trettio år vad jag vet, skaffat mig vad som kan vara en riktig fiende: apan på cirkusen. Apan på cirkusen har dessutom redan tidigare försökt få mig ur balans med just den här historien. Sammanträffande? Eller ligger apan bakom även detta? Eller någon annan? Fast vem?

Rimligt är att agera som om scenario ett är riktigt, men samtidigt vara vaksam. Jag saknar information. Min första prioritet bör vara att ta reda på mera.

Som avstamp drar jag mig till minnes en av al-Fentos briljanta taktiker, al-Fentos långsamma kniptångsmanöver, riskabel och svår men ibland enda vägen då man ställs inför överväldigande odds. Parallellen får extra relevans om man beaktar det al-Fento alltid betonade:

• Förhasta dig icke.
• Öppna aldrig mer än två fronter samtidigt.
  

I linje med analogin om kniptångsmanövern identifierar jag följande angreppsvinklar:

Angreppsvinkel ett: Yussuf

Vem är Yussuf? Han måste ha ett förflutet. Kanske något ledtråd finns där?

Uppslag: Kan man hjälpa Yussuf att få sina minnen tillbaka? Kan man bota honom? Om han blir av med sina drömmar, är han då till större eller mindre nytta?

Angreppssätt: Undersök möjligheterna att med någon ört eller drog hjälpa Yussuf att sova drömlöst. Om möjligt, administrera drogen och observera Yussuf noga. Får han minnen åter och är de användbara?

Angreppssätt: Låt Yussuf vandra fritt och följ honom på avstånd. Rör han sig mot sina hemtrakter? Observera noga reaktionerna hos människor i hans omgivning. Känner någon igen honom? Observera även Yussuf. Reagerar han på något eller någon? Kanske något som kan ge en ledtråd om hans tidigare yrke?

Angreppsvinkel två: Drömmen

Enligt egen utsago har Yussuf fått sina bilder från sina drömmar.

Uppslag: Kan man få tillgång till samma drömmar?

Angreppssätt: Undersök om det finns substanser och övningar som kan ha sådana egenskaper. Administrera sagda substanser. Notera: riskabelt, kan försätta mig i ett sårbart tillstånd.

Uppslag: Kan Yussuf ta kontroll över sin dröm? Jag drar mig till minnes de råd man ger unga gladiatorer som plågas av mardrömmar och de metoder man lär dem. Exempel: I en dröm där man blir jagad kan man vända sig om och konfrontera sin förföljare. Kan samma teknik användas av Yussuf?

Angreppssätt: Förklara tekniken för Yussuf. Föreslå att han ska drömma att han konfronterar monstret. Alternativ: Föreslå att han ska drömma att Aleyna konfronterar monstret.

Angreppsvinkel tre: Målningen

Uppslag: Jag är säker på att beteendet vi ser hos Yussuf är ovanligt, men är det unikt?

Angreppssätt: Försök komma i kontakt med en målare och fråga ut honom. Kanske kan han säga något om Yussufs verk? Kanske detta har hänt någon annan målare, nyligen eller för länge sedan?

Uppslag: Yussuf målar med krita på sten, en metod som gör det svårt att framställa detaljer. Skulle andra material ge målningen andra, kraftfullare egenskaper?

Angreppssätt: Förse Yussuf med målarfärg och duk eller dylikt, så bra som är ekonomiskt möjligt. Låt Yussuf göra sin målning igen. Kanske får den andra, kraftfullare egenskaper? Notera: Gärna material av mer permanent natur för att försvåra för Yussuf att förstöra målningen när den är färdig.

Uppslag: Målningen ter sig för mig speciell, mer som en verklighet än en avbild. Vankeman nämnde inget sådant. Är detta något som hör ihop med mina nya ögon? Jag har lärt mig att om jag försummar ögonen och inte badar dem som de begärt förändras mitt seende.

Angreppssätt: Underlåt att bada ögonen så att seendet förändras. Betrakta återigen målningen. Avsöjar sig något? Notera: potentiellt sett riskabel väg att gå, många okända variabler.

Uppslag: På samma sätt som den unga gladiatorn kontrollerar sin dröm kanske Yussuf kan kontrollera sin trans under själva målandet?

Angreppssätt: Försök lära Yussuf att använda drömtekniken medans han målar. Se om han kan fås att måla att Aleyna besegrar monstret.

Uppslag: Även om det inte är säkert tyder en del på att målningen visar en verklig plats. Kan Amir använda sin förmåga för att ta sig till platsen?

Angreppssätt: Hitta Amir och fråga om hans uppfattning. Smickra honom med antydningar om hans stora ockulta kunskaper för att få honom intresserad.

Angreppsvinkel fyra: Apan

Apan vid cirkusen kände till scenariot och berättade en delvis annan berättelse. Har apan mer att berätta?

Uppslag: Hitta apan.

Angreppssätt: Fråga runt på Vankemans cirkus om någon såg cirkusen ge sig av eller vet något om den. Med lite tur har någon undersökt och kartlagt konkurrensen.

Angreppssätt: Fråga runt i större cirklar i staden.

Angreppsvinkel fem: Monstret

Inget omedelbart synligt angreppssätt här tyvärr.

Analys av styrkeförhållande

Fördelar:

• Eventuellt är motståndaren ovetande om min existens (även om en del tyder på motsatsen) så ett överraskningsmoment är potentiellt sett möjligt.
• Aleyna är, om hon är hotad, inget lätt byte på något sätt.
• Jag kan eventuellt hoppas på hjälp från Vankeman och Ell. Kanske kan jag även dra in Amir. Kan inte på rak arm komma på någon mer jag ser det som klokt att anförtro mig åt.
  

Nackdelar:

• Jag saknar kunskap och vet inte vad som pågår utan famlar i mörkret. Jag vet inte om ett hot finns. Jag kan mycket väl vara på väg att gå i en fälla.
• Jag vet inte om det är bråttom. Jag vet inte om det redan är försent.
• Aleynas inblandning skakar mig. Jag får vara vaksam på mig själv och mina reaktioner.
• Mina färdigheter liknar Aleynas och ett problem som hon inte klarar av att lösa själv är det inte överdrivet sannolikt att jag kan lösa.
• Vankeman har visat ett svagt intresse för problemet, trots dess ockulta natur. Ell är ett barn.
  

Anteckning

Idag skrev jag namnet på שal-Jabbalש på en lapp som jag gömde, jag berättar inte var, aldrig. Mina dagar är räknade men jag var tvungen.

Anteckning

Jag drömde att jag var på arenan, jag var ensam, det var inte ens någon publik, det var natt, mörkt, jag famlade mig fram, först gående, sedan på alla fyra. Jag letade efter något, jag visste inte vad, jag var rädd, jag kände mig hotad, jag kröp fram och kände på marken med mina händer. Då bröt månen fram ur molnen och det blev ljust, jag såg bra, jag blev lugn. Något glittrade i månljuset, något litet, halvt begravt, kunde inte se vad det var! Men det var vackert, sinnligt, jag kröp närmare, men precis när jag skulle se vad det var vaknade jag. Jag kände mig alldeles lugn, avslappnad, som en stillhet i kropp och sinne. Jag minns var föremålet låg, jag vet vad jag måste göra.

Anteckning

Lipsillen höll mig vaken inatt igen. Jag står inte ut med hans snyftande! Råttorna, ingen gillar dem.

Anteckning

De säger att jag dräpte al-Fento idag. Jag minns ingenting! Det smärtar mig, jag och al-Fento, vi kunde blivit vänner tror jag.

Anteckning

Det är natt, idioten är tyst men råttorna i väggarna håller mig vaken. Som de krafsar! Det är alltid värst vid fullmåne. Jag kan inte sova. Jag har ingen ro att arbeta.

Anteckning

Moment 1: Armkraft
Handstående armhävningar, vänster arm 8 stycken
Handstående armhävningar, höger arm 8 stycken
Slungande av stenbumling x 12.
"Benknäckaren" x16
Moment 2: Uthållighet och att uthärda löje
Vild dans, vevande med armar och hojtande (till kollaps)
Moment 3: Robusthet
Spring i vägen för andra gladiatorers träning utan att försöka ducka slag (30 minuter eller till kollaps).
Moment 4: Smärttålighet
Slag över näsroten med sten x 4
Grus i ögat x 4
Peta på den onda tanden längst bak i munnen x 12 (eller kollaps)
Moment 5: Mental träning och övervinnande av medlidande
Identifiera svagaste och sämste gladiatorn.

• Förolämpning av densamme (ful, tjock, kissat på sig, ...) x 4 OBS kreativ och ny! förolämpning


• Knuff och rått skratt x 1.

Moment 6: Nedvarvning
Skrytsam monolog under runtspatserande (bra för moralen)

Anteckning

Innan striden idag grävde jag i sanden på arenan, där drömmen visat mig. Jag hittade en skärva, hård, av något mörkt material. Vad är det för något? Jag har märkt att man kan skriva med den. I fortsättningen ska jag skriva mina viktigaste anteckningar med skärvan. Jag är mycket uppspelt! Det här kan innebära stora framsteg i mitt arbete.

Anteckning

Du som sitter på läktaren kanske tror att det du ser är simpel underhållning. Du dåraktige! Inget kunde vara sanningen mer fjärran. Kapten Abimbola drömmer om den gamle, den hungrige, hans vars namn man inte får nämna men som ibland kallas שal-Jabbalש. När vi möts i arenan avgörs världens öde. Inget mindre! Tänk på det!

Anteckning

Jag är al-Broco, den främsta gladiatorn som någonsin levat. Min herre är Hashim al-Hatim, tränare för det gröna laget (må Alim beskydda oss!). Hans herre är Fakhri Abdul Rahman, vezir och herre över hela arenan. Hans herre är prins Aziz, härskare över allt under solen. Men vem är prins Aziz herre? Om du svarar prins Aziz själv är du en dåre, för det finns kungar som är mäktigare än Aziz och som varje prins måste buga inför, kungar som är äldre än sanden och öknen och livet självt, kungar i den här världen och i de andra. Och prins Aziz ligger sömnlös varje natt och hoppas och ber att kungarnas iskalla blick inte ska falla på honom. Därför ska man inte avundas Aziz för ansvaret vilar tungt på hans axlar och oron gnager i honom och förtär honom.

Anteckning

||| somnade
|||| |||| || somnade
|||| somnade fullmåne
|||| |||| |||| somnade nytt rekord!
|||| |||| |||| fullmåne |||| || somnade
|||| |||| |||| |||| | fullmåne |||| |||| ||||

Anteckning

Det här är min första medvetna tanke.
Det här är min första medvetna tanke!

Anteckning

Lista på saker jag avskyr: 1. Smala människor. Även väldigt feta människor, de äcklar mig. Tycker inte heller om mycket långa människor. 2. Kapten Abimbola, för han såg på mig igår på ett obehagligt vis. Som om han visste. Visste vadå? Jag vet inte. 3. Fåglar. Till fåglar räknar jag även mycket stora insekter. 4. Korrigering av punkt 1 ovan: al-Fento, som är mycket lång, har jag inte något emot. Våra blickar har mötts. Jag tror han förstår en hel del. Egentligen tycker jag nog bara riktigt illa om smala människor. 5. Feta köpmän. 6. Att olja in mig inför brottningsmatcher. Jag bestämmer mig här och nu: Inget mer inoljande för min del! 7. Sådant man knappt kan se. 8. På sistone har jag tänkt en del på råttor.

Anteckning

För att bättre kunna dölja mina upptäckter har jag beslutat mig för att utveckla ett hemligt språk, kallat magisk runskrift.

Magisk runskrift

Vid skrift: byt plats på varje bokstav med bokstaven omedelbart innan. Vid läsning: byt plats på varje bokstav med bokstaven omedelbart efter.
Idiotiskt! Vad händer vid början av ordet?
Vid skrift: skriv med vänster hand, börja till vänster på pappret och skriv åt höger. Vid läsning: fäst pappret på väggen upp och ner och vrid på huvudet åt vänsterhöger nej vänster

Vid skrift: byt ut varje bokstav mot föregående bokstav i abǧadī. Vid läsning: Byt ut varje bokstav mot efterföljande bokstav i abǧadī. Brist: Man kan inte skriva ش‎ för den kommer som bekant först i abǧadī. Siffror går såklart ej heller att skriva, de är ej med i abǧadī.

Vid närmare eftertanke har jag beslutat mig för att inte använda magisk runskrift i det att det 1. tar för lång tid och 2. är för svårt att läsa.

Anteckning

Inatt kom jag på det, med skärvan jag hittat ritade jag ett fönster på väggen i min cell. Genom att stirra på fönstret kan jag se in i själen på mina fiender. Jag såg in i själen på kapten Abimbola, och den var alldeles svart, svart som natten! Haha! Det var ett skämt. Jag vågar inte skriva här vad jag såg.

Ett sökande efter objektiv sanning

Jag, Garok Ironbeard, filosof och handelsman, vaknade imorse med en högst påtaglig känsla av att det var något viktigt som jag hade glömt. Detta förvånade mig såklart storligen i det att jag har ett i alla avseende utmärkt minne, så som anstår en framstående filosof. Det är av yttersta vikt att filosofen lägger allt som sker honom på minnet! Oförtrutet måste han observera sin omgivning, notera och katalogisera, så att ingen briljant betraktelse undgår honom. Detta är extra viktigt eftersom det verkar som om filosofens enda inkomstkälla är hans filosofier och observationer, om ens det.

Nåväl, nog om mig och åter till min berättelse. Jag upplevde alltså en obehaglig känsla av att ha glömt något, och bestämde mig för att gå igenom mina filosofiska anteckningar för att se om jag där kunde få någon ledtråd till vad. Döm om min förvåning när jag fann en anteckning, daterad igår, som jag inte alls kände igen! Där stod skrivet, mitt bland mina filosofiska tankar, en liten snabbt nedtecknad beskrivning av ett skeende som jag inte alls kände igen. Där stod att läsa att någon mystisk figur, kåpklädd tydligen som anstår de mystiska, plötsligen ur ingenstans dykt upp här i denna boning som jag besitter och ställt en massa märkliga frågor om min bror, må han vila i frid, och hans förehavanden. Jag hade säkerligen avfärdat det hela som ett dåligt skämt från någon av mina fram till nyligen pålitliga hantlangare, men det märkliga var att anteckningen var skriven med min egen handstil! Det är ju allmänt känt att det är nästan omöjligt att förfalska någons handstil och jag känner min egen väl. Epsioden förbryllade och skakade mig, jag var tvungen att börja dagen med ett glas vin. Efter ytterligare något eller några glas kändes det bättre och jag bläddrade vidare i mina anteckningar och har här och nu bestämt mig för att dela med mig av några fler smakprov från min kommande bok, Garoks Filosofiska Värld, Tankar och Visdomar från Underjorden.

Filosofi nr. 7: En tänkande varelse kan betraktas som summan av sina upplevelser och definieras av desamma. Även språket kan sägas definiera honom eftersom det inte är möjligt att ha tankar som man inte kan formulera. Men även längden på hans skägg kan sägas definiera honom.

Filosofi nr. 8: Ibland kan man känna att ens liv saknar fokus och rinner iväg utan att man lyckas åstadkomma det man vill. Man kanske rent av har åtagit sig en uppgift som känns överväldigande stor och som man inte vet hur man ska angripa, och detta ger en ångest. Då kan man sätta upp ett mål att sträva mot som man, när man känner sig vilsen, agerar efter. Undvik detta! Det är inte den vises väg! Den vise skapar istället en rutin. Det är bättre med en rutin än med ett mål.

Filosofi nr. 9: En dag, när mästaren steg upp ur sitt kontemplativa bad, väntade hans lärjungar på honom med bekymrade uppsyner. "O mästare", sporde de, "vi äro oroliga för dig. Vi önska ha betalt för våra ansträngningar hittills. Vi tro icke att filosofi är en lukrativ syssla. Vi tro icke att ni komma att finna er broder.". "VAD MENAR NI?" röt mästaren och slog en av dem över näsroten med en sten. Sedan körde han dem på porten.

Filosofi nr. 10: Vissa påstår att cirkeln är den ädlaste formen. De har fel, filosofin lär oss att cirkeln ej är skön att betrakta. Dess area låter sig icke beräknas på något naturligt sätt. Kvadraten däremot, det är den ädlaste formen.

Filosofi nr. 11: Om man känner sig modstulen och har begränsad framgång i livet kan det hjälpa upp humöret att filosofera. Filosofi är en lisa för själen! Lindrar inte filosofi kan ett glas vin vara till stor hjälp. Ädlast är de båda kombinerade! In vino filosofitas. Filosofitae? Skit samma.

Filosofi nr. 12: Om man hamnar i klammeri med rättvisan gör man klokt att komma ihåg att filosofen står över vanliga världsliga lagar. Det bör heller inte vara filosofen främmande att tänja på sanningen en smula i en sådan situation.

Garoks filosofiska pärlor

Under mina studier av min salig bror Brocks efterlämnade anteckningar har jag upptäckt ett för mig hittills okänt och förvisso för nyfikenheten mycket kittlande fenomen, något som salig bror kallar för estalisk filosofi, eller filosofi helt enkelt. Såhär beskriver Brock begreppet:

en fantastisk estalisk idé som är svår att förklara men som gör så att man får göra som man vill

Det behöver väl knappast förklaras närmare varför detta kittlade min nyfikenhet! Tyvärr står fenomenets upphovsman, en herr Genoa Sindella, inte till mitt förfogande, men genom nogranna efterforskningar har jag, tror jag, skaffat mig en i stort sett heltäckande förståelse för begreppet. I det att filosofi är okänt i den civiliserade världen anar jag en oexploaterad marknad, och jag, Garok Ironbeard, ämnar bli den förste och störste dvärgfilosofen. Jag ämnar publicera ett storslaget verk med filosofiska pärlor, arbetsnamnet är Garoks Filosofiska Värld, Tankar och Visdomar från Underjorden, startskottet på en, är jag övertygad om, lukrativ och stimulerande syssla. Här följer några av de filosofier jag hittills skapat.

Filosofi nr. 1: Ett gott skämt är alltid roligt, även om det inte är uppskattat.

Filosofi nr. 2: Det som ibland kallas för förmiddagen är en myt. Planera aldrig in något på förmiddagen. Den som påstår sig ha gjort något under förmiddagen ljuger.

Filosofi nr. 3: Om någon kritiserar dig, ropa då med hög röst: "VAD MENAR DU?" och gå därifrån.

Filosofi nr. 4: Den som är nyfiken på allt och alla och varje dag betraktar världen med nya ögon riskerar att inte få någonting gjort och irritera sina medmänniskor.

Filosofi nr. 5: En dag när den unge dvärgen spatserade i trädgården såg han mästaren plantera en sten som han sedan vattnade. "O mästare", frågade den unge dvärgen, "varför planterar ni stenen?" "VAD MENAR DU?" svarade mästaren och gick därifrån.

Filosofi nr. 6: Tre ting finns: själen, kroppen och anden. Störst av de tre är kroppen, för utan den kan de andra inte finnas.

Fler filosofier följer i takt med att min visdom tilltar.

En särdeles misslyckad dag

Merkel Höfers journal, Erntezeit 25, 2522

Dagen i stort bortslösad. Fortsatte leta i Wolfenburg efter tobaksförsäljarens mördare. Återsåg platsen där Rubert dog, men kunde inte hitta några spår efter hans mördare. Hamnade i slagsmål med några vinddrivna existenser som hade gjort ett förfallet värdshus i staden till utgångspunkt för sina plundringståg.

Helmut och hans fånige underhuggare Koller har försökt hitta en ersättare till Rubert, hur nu det skulle gå till. De ställde en soldat, Gregor, under mitt befäl av oklara anledningar. Kanske Koller vill spionera på oss? För att vara soldat är Gregor märkligt ovan vid att följa order, han verkar göra lite som han vill. Det passar mig utmärkt, är inte van vid att kommendera.

Kan dock inte undvika att tycka det är misstänkt hur oerhört fort Koller skakade fram en ersättare till Rubert. Var detta något han planerat?

Merkel Höfers journal, Erntezeit 26, 2522

Låt mig berätta om en alldeles ovanligt misslyckad dag. Steg upp och gav oss in i lägret. Stötte på en s.k. "teater", en för mig okänd form av ritualiserat våld, möjligtvis med anknytning till någon av de många kulterna i närmiljön, får hålla ögonen öppna. Fascinerande, orkar inte skriva om det nu, är på mycket dåligt humör av skäl som snart skall bli uppenbara.

Vandrade planlöst runt i lägret. Den mänskliga misären som mötte oss var förfärande, som alltid. Hörde ett rykte, en Shaliapräst skulle ha förbarmat sig över våra själar och anslutit sig till korståget. Bestämde oss för att ge oss dit. Det var Genoa, Gregor och undertecknad. Så långt inget särskilt fel med dagen, förutom allt det vanliga, omgivningarna, galenskapen i korståget, den mänskliga naturen.

Vadade genom gyttjan i trevligt samspråk, diskuterade rökning och tobak med Genoa och Gregor, mycket intressant. Blev avbrutna av en ung kvinna, kåpa, okänd kult, högljutt sätt, föga klädsamt. Hon hojtade och vevade med armarna, förolämpade oss, särskilt mig, undertecknad, kallade mig för feg, utmanade mig på duell, ville mig illa. Stod lite handfallen. Tänkte på min förebild Golfus, vad hade Golfus gjort? Skulle man anta utmaningen och lära henne en läxa? Kanske hade Golfus bara gått vidare. Antagligen inte. Hade han anklagat henne för häxeri? Högst sannolikt. Var svårt att tänka, förolämpningarna haglade. Antagligen hade inte Golfus gjort vad jag gjorde för jag blev till slut så uppretad på den fräcka kvinnan att jag drog mitt armborst. Tänkte lära henne en läxa. Tänkte skrämma henne lite. Tänkte rent av skjuta en pil i henne, kan inte nu minnas hur jag tänkte om jag tänkte alls, blev så arg.

Det var nu ungefär som dagen blev riktigt dålig. Kvinnan drog fram en kniv som hon kastade mot mig, hann inte ducka, kniven träffade mig rakt i halsen, slungades till marken. Tog mig upp på fötter, sköt kvinnan med en pil, en till, missade med en, hon försökte fly, följde efter. Såg allt som i en dimma. Fullt med folk, kvinnan kom nästan undan, efter en fjärde eller femte pil föll hon död ner. Väldigt svårt att andas. Kniven genomborrade halsen och stack ut bak i nacken. Hela halsen uppsvullen. Kniven förgiftad. Kunde inte prata. Hur kunde det gå så illa? Inga fler dueller för min del.

Hade fullt upp med att försöka andas, det gick inget vidare, men Genoa hade hittat någon form av etui på kvinnan med olika verktyg för läkekonsten, en spatel, en liten vass kniv, några blodsugande iglar, en vitlök, sådant. Han började karva i nacken på mig med kniven, det gjorde inget bättre, han föreföll peta lite i såret på måfå, försökte igen, pillade med spateln, svårt att höra och se vad som hände, tänkte: nu dör jag, föll omkull.

Gregor knuffade undan Genoa, drog ut kniven, fyllde såret med blodsuagnde iglar, dabbade och bandagerade lite, vet inte om han visste vad han gjorde men kunde snart andas igen. Tungan uppsvullen och svårt att tala, svårt att stå på benen, illa tilltygad, allmäntillståndet inte bra. Ledsen. Tänkte återigen på Golfus, händer sådant här honom ibland? Vid liv, men knappt. Hulkade, snorade, ville inte vara med mer, blod på rocken och vad värre var: kniven dröp av svart gift som, skulle vi senare få veta, kunde användas inte bara till att döda utan också att färga kläder. Riktigt ful, blå fläck på rocken och ena tummen på handsken som hur jag än gnuggar inte vill gå bort. Kände mig som en pellejöns men fläckig rock och uppsvullen tunga, kunde inte prata, ville inte vara med mer. Ville gå till tältet men de andra övertalade mig: vi går till Shaliaprästen först, hon kan hjälpa dig. Inte med rocken, men med tungan.

Shaliaprästen ville inte alls hjälpa till, hon kallade mig besudlad, kaosbesmittad, anklagade mig, Merkel Höfer, för att vara Nurglerit. Gick hulkande tillbaks till tältet med svansen mellan benen. Ont i halsen. Ont i tungan. Förolämpad, missförstådd, utstött. Kommer aldrig att bli någon häxjägare på det här sättet, tänkte jag.

Gregor räddade mig, han hittade anledningen till min dåliga aura, ett förfärligt halsband som tydligen Rubert hade ägt och som jag hade fått med mig när vi räddade hans sargade kropp från ghoul! Kunde det ha varit halsbandet som gjorde min duell så katastrofal? Högst möjligt, rentav troligt. Ville tillsammans med Gregor förstöra halsbandet, men Genoa satte sig emot. Framstår kanske inte i någon vidare dager nu, men Genoa vann diskussionen och lade beslag på halsbandet. Försvarar mig med att jag var försvagad efter hugget i halsen. Får hålla ögonen på Genoa. Vad ska han med den onda artefakten till?

Lyckades pussla ihop vem som låg bakom förgiftningen av tobaksförsäljaren. Gregor kände tydligen igen bokstaven från vinkrusen på en helande dryck han köpt av en alkemist i staden. Varför tänkte vi inte på det innan? Någon högre makt motarbetar oss. Gick till alkemisten, i sitt bubblande laboratorium satt han skrockande och kokade gifter som han spred till våra fiender i korståget. Pryglade upp honom något men lät honom leva i utbyte mot en saftig betalning. Behöver ju pengarna. Antagligen är han inte kaos, bara vanligt gammaldags ond.

Det är så mycket död och meningslös misär i korståget, och det får en att långsamt förlora livslusten. Känns som om döden kryper närmare utan att det finns något jag kan göra. Svårt att äta. Känner mig inte lika resolut som jag brukar. Borde lämna denna plats, men kan inte. Korståget har redan begravt många, Rubert inte minst. Började idag på allvar tro att jag står näst på tur.

Förresten, en observation: kvinnan som försökte sticka ner mig med sin förgiftade dolk hade ett stort blodigt sår på bröstet i formen av ett kors, inkarvat i huden och oläkt, som om hon med flit hade hållit det öppet och blödande. Vad kan det vara för förskräcklig kaoskult och hur har jag skaffat mig fiender där?