Ett sökande efter objektiv sanning

Jag, Garok Ironbeard, filosof och handelsman, vaknade imorse med en högst påtaglig känsla av att det var något viktigt som jag hade glömt. Detta förvånade mig såklart storligen i det att jag har ett i alla avseende utmärkt minne, så som anstår en framstående filosof. Det är av yttersta vikt att filosofen lägger allt som sker honom på minnet! Oförtrutet måste han observera sin omgivning, notera och katalogisera, så att ingen briljant betraktelse undgår honom. Detta är extra viktigt eftersom det verkar som om filosofens enda inkomstkälla är hans filosofier och observationer, om ens det.

Nåväl, nog om mig och åter till min berättelse. Jag upplevde alltså en obehaglig känsla av att ha glömt något, och bestämde mig för att gå igenom mina filosofiska anteckningar för att se om jag där kunde få någon ledtråd till vad. Döm om min förvåning när jag fann en anteckning, daterad igår, som jag inte alls kände igen! Där stod skrivet, mitt bland mina filosofiska tankar, en liten snabbt nedtecknad beskrivning av ett skeende som jag inte alls kände igen. Där stod att läsa att någon mystisk figur, kåpklädd tydligen som anstår de mystiska, plötsligen ur ingenstans dykt upp här i denna boning som jag besitter och ställt en massa märkliga frågor om min bror, må han vila i frid, och hans förehavanden. Jag hade säkerligen avfärdat det hela som ett dåligt skämt från någon av mina fram till nyligen pålitliga hantlangare, men det märkliga var att anteckningen var skriven med min egen handstil! Det är ju allmänt känt att det är nästan omöjligt att förfalska någons handstil och jag känner min egen väl. Epsioden förbryllade och skakade mig, jag var tvungen att börja dagen med ett glas vin. Efter ytterligare något eller några glas kändes det bättre och jag bläddrade vidare i mina anteckningar och har här och nu bestämt mig för att dela med mig av några fler smakprov från min kommande bok, Garoks Filosofiska Värld, Tankar och Visdomar från Underjorden.

Filosofi nr. 7: En tänkande varelse kan betraktas som summan av sina upplevelser och definieras av desamma. Även språket kan sägas definiera honom eftersom det inte är möjligt att ha tankar som man inte kan formulera. Men även längden på hans skägg kan sägas definiera honom.

Filosofi nr. 8: Ibland kan man känna att ens liv saknar fokus och rinner iväg utan att man lyckas åstadkomma det man vill. Man kanske rent av har åtagit sig en uppgift som känns överväldigande stor och som man inte vet hur man ska angripa, och detta ger en ångest. Då kan man sätta upp ett mål att sträva mot som man, när man känner sig vilsen, agerar efter. Undvik detta! Det är inte den vises väg! Den vise skapar istället en rutin. Det är bättre med en rutin än med ett mål.

Filosofi nr. 9: En dag, när mästaren steg upp ur sitt kontemplativa bad, väntade hans lärjungar på honom med bekymrade uppsyner. "O mästare", sporde de, "vi äro oroliga för dig. Vi önska ha betalt för våra ansträngningar hittills. Vi tro icke att filosofi är en lukrativ syssla. Vi tro icke att ni komma att finna er broder.". "VAD MENAR NI?" röt mästaren och slog en av dem över näsroten med en sten. Sedan körde han dem på porten.

Filosofi nr. 10: Vissa påstår att cirkeln är den ädlaste formen. De har fel, filosofin lär oss att cirkeln ej är skön att betrakta. Dess area låter sig icke beräknas på något naturligt sätt. Kvadraten däremot, det är den ädlaste formen.

Filosofi nr. 11: Om man känner sig modstulen och har begränsad framgång i livet kan det hjälpa upp humöret att filosofera. Filosofi är en lisa för själen! Lindrar inte filosofi kan ett glas vin vara till stor hjälp. Ädlast är de båda kombinerade! In vino filosofitas. Filosofitae? Skit samma.

Filosofi nr. 12: Om man hamnar i klammeri med rättvisan gör man klokt att komma ihåg att filosofen står över vanliga världsliga lagar. Det bör heller inte vara filosofen främmande att tänja på sanningen en smula i en sådan situation.