Slottet

Om man har ordnat det väl för sig, med ett hederligt arbete som ger en tillräcklig men inte överdriven inkomst, med trevliga vänner som kan dricka ett glas öl eller två ibland, med en liten men hemtrevlig smedja belägen på en plats utan grälsjuka grannar, då är det lätt att man slår sig till ro och tror att ens goda tur aldrig ska ta slut. Men då kan det vara så att man bedrar sig! Det gjorde jag, en hög herre från slottet blandade in mig i sina affärer och drog in mig i sitt intrigmakeri och min trygga tillvaro fick ett abrupt slut.

Det säger väl sig själv att jag blev väldigt förvånad när furst Pirjasov själv, med mantel och allt, dök upp i min lilla smedja för att lägga fram sitt förslag. Eller förslag och förslag förresten - jag försökte ju tacka nej, men på det örat ville han inte höra. Ivrigt påhejad av mina yngre kamrater lurade han in mig i något jag inte kunde ta mig ur, mot min vilja förstås.

Mina unga vänner, Finn, Igor och Serafim, bara råkade vara där och drogs också med. Egentligen skulle vi ju dricka öl, och det gjorde vi så småningom också, men först övertalade alltså fursten mig att gå med på hans egendomliga begäran. Nycklar til slottet fick vi, och dagen därpå fick vi medaljonger, som hade vi varit adelsmän eller fina herrar från utlandet.

På slottet var det inte vidare välordnat, alla sprang huller om buller och gjorde än det ena och än det andra. Själva byggnaden, som vi enligt vår täckmantel skulle inspektera, höll på att falla samman runt omkring oss. En sten ur taket trillade till och med ner och träffade Igor på axeln! Han skyndade sig till sjukstugan där han blev baddad med läkevatten. Sjuksköterskan berättade då att adelsmännen om nätterna umgicks med fladdermöss i källaren, utomordentligt märkligt.

Vi besökte dem i källaren förstås, kanske kunde det vara något misstänkt där. De brydde sig inte nämnvärt om oss, men den märklige Nolte, som vi hört de vämjeligaste rykten om, skickade sin fladdermus ut genom en glugg. Kan han vara förrädaren? Jag misstänker det. Hur som helst, när Igor sedan skulle gå och lägga sig var hans sängkläder dyblöta! Om detta talade han mycket dagen därpå. Jag, som sov bredvid, hade inte sådan otur.

Vi gick och la oss sent och sov inte väldigt väl, vi var skärrade efter vad vi hade upplevt. När vi sökte igenom den döde magigern Raskemans torn hade han plötsligt rört på ena armen, det såg vi alla tydligt! Mina yngre vänner blev vettskrämda såklart, själv blev jag mest arg, det passar sig dåligt för de döda att gestikulera, det bådar illa minst sagt, och för att göra ont än värre var den unga Ilon i rummet och hon blev vettskrämd såklart. Jag drämde till Raskeman med en tung stol och det fick stopp på honom åtminstone tillfälligt, sen tog vi till flykten. Ilon var kanske den minst skärrade! Hon verkar ständigt i sin egen värld, jag har svårt att prata med henne, men det gläder mig att se att hon och Finn verkar komma bra överens. Jag hoppas Finn inte gör samma misstag som jag gjort och väntar för länge med att hitta en hustru! Han har så god hand med barn. Själv är jag för gammal, för ful och för vresig, vem skulle titta åt mig nu? Förresten har jag aldrig kunnat prata med kvinnor. Serafim däremot! Inte mindre än två pigor från köket gjorde närmanden, inte så konstigt, han ser för flott ut i sin stora hatt!  Inte heller är han svart av sot som jag och Finn.

I köket fanns för övrigt ett intressant spel som jag inte kunde sluta tänka på hur jag än försökte. Jag har ju lite en talang för sådana saker, och spelet intresserade mig innerligt, det föreföll spegla kriget vi är indragna i på ett mycket verklighetstroget sätt. En intressant historia har det också, det verkar som om det finns mycket få exemplar av spelet, kanske endast två stycken! Om jag lyckas lära mig spelets regler ämnar jag tillverka en spelplan till, åtminstone om spelet är så intressant som det verkar. Om jag klarar mig ur det här förstås! Då skall jag leva ett stillsamt liv med lite schack och lite öl och akta mig för adelsmän och furstar och deras märkliga affärer.

Nu har vi varit i slottet ett helt dygn och inte hittat någon endaste ledtråd till vem som kan vara förrädaren. Jag hoppas på bättre tur idag, men tror egentligen inte själv att vi ska kunna lösa mysteriet. Jag hoppas fursten fortsätter köpa mitt arbete trots att jag saknar talang som detektiv, annars kommer jag snart att stå på gatan utan inkomst. En gammal man som jag kan inte lätt ändra sian vanor, och att hitta något nytt att företa sig eller någon ny köpare av mitt hantverk känns alldeles övermäktigt! Inte för det spelar så stor roll, om inte krigslyckan vänder snart finns det kanske snart ingen furste att sälja något smide till. Jag försöker spara några slantar till sämre tider och jag säger till Serafim att göra detsamma men han lyssnar aldrig på det örat. Jag oroar mig mycket för den gossen. Och Finn! Om smedjan slår igen, vad ska då han göra? Nej, jag måste helt enkelt lösa det här. Men hur?

Prisa Sanningen, etc, etc

Det var i år, Nådens och Sanningens år 1123 A.V., som undertecknad, broder Slavek, Sanningens ödmjuke och allra ringaste tjänare etc, etc, gav sig iväg på Den Stora Pilgrimsfärden, Det Största Äventyret, till det farliga, herrliga, nordliga länderna, att å Sanningens tjänst sprida Sanningen etc.

Ack, jag glömmer mig! Låt mig börja om. Sanningens år 1123 A.V., etc etc, var det år som Broder Igor, Sanningens store tjänare, broder Vranek, även han Sanningens store tjänare, samt jag själv, Sanningens ringaste tjänare av ringaste ödmjuka betydelse gav oss av på sagda Stora Äventyr! Så skall äventyret tecknas ner av mig, broder Slavek, i Sanningens ögon förvisso intet och ringa, etc. Låtom historien börja!

Vi voro betrodda att i Sanningens tjänst medfrakta, å den ödmjuka tjänarens klädsamt böjda rygg, det heligaste av heliga, Sankte Pius stränga pekfinger, må hans manande blick vägleda oss och hålla oss borta från osanningens krokiga stigar. Fräls oss ifrån frestelse, o store Pius, prisa Pius! "I din klara blick lyser Sannigens starkaste låga" hade jag utbrustit om jag så hade varit värdig, samt vacker sång.

Vi mötte å vägen en utmärglad ko, illa däran var den och den voro tillsammans med övriga kor till antalet trenne. Vidare färdades vi till en by där vi, broder Igor, border Vranek samt eder ödmjukaste nedtecknande tjänare, prisade Sanningen med sådan hög och fast röst att en stor festmåltid dukades fram till vår ödmjuka ära. Vi åto och sedan såvo vi, men däremellan botade vi med hjälp av de heligaste av heliga oreganoblad en ömklig kvinna med nervösa besvär. Igor, som alltid hava huvudet med sig botade även, medelst förflyttning å samtliga inblandade, däribland en välvuxen herre med mustasch om ej mitt minne sviker mig, en ung gosse av förvuxet utseende, i övrigt rosenkindat frisk.

Nej, nu räcker mitt blygsamma ljus ej till vidare nedtecknande, låtom oss alla avslutningsvis prisa den eviga Sanningen och se fram emot en ny dag imorgon!

Mentala noteringar

Två saker har hänt:

1. En talande apa har berättat för mig att Aleyna är fången på en plats utanför världen där en monstruös snigel med människohuvud våldför sig på henne. Notera: Apan är inte tillförlitlig, tvärtom har den farit med uppenbar osanning på flera punkter.
2. En förvirrad man (Yussuf) har på torget målat en målning med kritor där han avbildar Aleyna som hotas av en fuktig monstrositet med människoansikte. Yussuf har sett scenen i en dröm och kan inte bli av med den på annat sätt än att måla.
   

Detta kan tolkas på flera sätt:

• Scenario ett: Aleyna är fången någonstans och behöver min hjälp. Yussuf målar ett verkligt skeende.
• Scenario två: Yussuf målar vad som redan har hänt och inget jag gör spelar någon roll för Aleyna.
• Scenario tre: Aleyna är inte inblandad. Någon försöker få mig ur balans och/eller lura mig i en fälla.
• Scenario fyra: Jag håller på att förlora förståndet, möjligtvis som en bieffekt av mina nya ögon.
  

Scenario två och fyra är ointressanta i jämförelse, åtminstone för tillfället. Scenario ett och tre är båda möjliga.

Scenario tre blir troligare genom det märkliga sammanträffandet att detta händer just nu, så snart efter det att jag fann mina ögon och började min undersökning. Jag noterar att jag nyligen, för första gången på trettio år vad jag vet, skaffat mig vad som kan vara en riktig fiende: apan på cirkusen. Apan på cirkusen har dessutom redan tidigare försökt få mig ur balans med just den här historien. Sammanträffande? Eller ligger apan bakom även detta? Eller någon annan? Fast vem?

Rimligt är att agera som om scenario ett är riktigt, men samtidigt vara vaksam. Jag saknar information. Min första prioritet bör vara att ta reda på mera.

Som avstamp drar jag mig till minnes en av al-Fentos briljanta taktiker, al-Fentos långsamma kniptångsmanöver, riskabel och svår men ibland enda vägen då man ställs inför överväldigande odds. Parallellen får extra relevans om man beaktar det al-Fento alltid betonade:

• Förhasta dig icke.
• Öppna aldrig mer än två fronter samtidigt.
  

I linje med analogin om kniptångsmanövern identifierar jag följande angreppsvinklar:

Angreppsvinkel ett: Yussuf

Vem är Yussuf? Han måste ha ett förflutet. Kanske något ledtråd finns där?

Uppslag: Kan man hjälpa Yussuf att få sina minnen tillbaka? Kan man bota honom? Om han blir av med sina drömmar, är han då till större eller mindre nytta?

Angreppssätt: Undersök möjligheterna att med någon ört eller drog hjälpa Yussuf att sova drömlöst. Om möjligt, administrera drogen och observera Yussuf noga. Får han minnen åter och är de användbara?

Angreppssätt: Låt Yussuf vandra fritt och följ honom på avstånd. Rör han sig mot sina hemtrakter? Observera noga reaktionerna hos människor i hans omgivning. Känner någon igen honom? Observera även Yussuf. Reagerar han på något eller någon? Kanske något som kan ge en ledtråd om hans tidigare yrke?

Angreppsvinkel två: Drömmen

Enligt egen utsago har Yussuf fått sina bilder från sina drömmar.

Uppslag: Kan man få tillgång till samma drömmar?

Angreppssätt: Undersök om det finns substanser och övningar som kan ha sådana egenskaper. Administrera sagda substanser. Notera: riskabelt, kan försätta mig i ett sårbart tillstånd.

Uppslag: Kan Yussuf ta kontroll över sin dröm? Jag drar mig till minnes de råd man ger unga gladiatorer som plågas av mardrömmar och de metoder man lär dem. Exempel: I en dröm där man blir jagad kan man vända sig om och konfrontera sin förföljare. Kan samma teknik användas av Yussuf?

Angreppssätt: Förklara tekniken för Yussuf. Föreslå att han ska drömma att han konfronterar monstret. Alternativ: Föreslå att han ska drömma att Aleyna konfronterar monstret.

Angreppsvinkel tre: Målningen

Uppslag: Jag är säker på att beteendet vi ser hos Yussuf är ovanligt, men är det unikt?

Angreppssätt: Försök komma i kontakt med en målare och fråga ut honom. Kanske kan han säga något om Yussufs verk? Kanske detta har hänt någon annan målare, nyligen eller för länge sedan?

Uppslag: Yussuf målar med krita på sten, en metod som gör det svårt att framställa detaljer. Skulle andra material ge målningen andra, kraftfullare egenskaper?

Angreppssätt: Förse Yussuf med målarfärg och duk eller dylikt, så bra som är ekonomiskt möjligt. Låt Yussuf göra sin målning igen. Kanske får den andra, kraftfullare egenskaper? Notera: Gärna material av mer permanent natur för att försvåra för Yussuf att förstöra målningen när den är färdig.

Uppslag: Målningen ter sig för mig speciell, mer som en verklighet än en avbild. Vankeman nämnde inget sådant. Är detta något som hör ihop med mina nya ögon? Jag har lärt mig att om jag försummar ögonen och inte badar dem som de begärt förändras mitt seende.

Angreppssätt: Underlåt att bada ögonen så att seendet förändras. Betrakta återigen målningen. Avsöjar sig något? Notera: potentiellt sett riskabel väg att gå, många okända variabler.

Uppslag: På samma sätt som den unga gladiatorn kontrollerar sin dröm kanske Yussuf kan kontrollera sin trans under själva målandet?

Angreppssätt: Försök lära Yussuf att använda drömtekniken medans han målar. Se om han kan fås att måla att Aleyna besegrar monstret.

Uppslag: Även om det inte är säkert tyder en del på att målningen visar en verklig plats. Kan Amir använda sin förmåga för att ta sig till platsen?

Angreppssätt: Hitta Amir och fråga om hans uppfattning. Smickra honom med antydningar om hans stora ockulta kunskaper för att få honom intresserad.

Angreppsvinkel fyra: Apan

Apan vid cirkusen kände till scenariot och berättade en delvis annan berättelse. Har apan mer att berätta?

Uppslag: Hitta apan.

Angreppssätt: Fråga runt på Vankemans cirkus om någon såg cirkusen ge sig av eller vet något om den. Med lite tur har någon undersökt och kartlagt konkurrensen.

Angreppssätt: Fråga runt i större cirklar i staden.

Angreppsvinkel fem: Monstret

Inget omedelbart synligt angreppssätt här tyvärr.

Analys av styrkeförhållande

Fördelar:

• Eventuellt är motståndaren ovetande om min existens (även om en del tyder på motsatsen) så ett överraskningsmoment är potentiellt sett möjligt.
• Aleyna är, om hon är hotad, inget lätt byte på något sätt.
• Jag kan eventuellt hoppas på hjälp från Vankeman och Ell. Kanske kan jag även dra in Amir. Kan inte på rak arm komma på någon mer jag ser det som klokt att anförtro mig åt.
  

Nackdelar:

• Jag saknar kunskap och vet inte vad som pågår utan famlar i mörkret. Jag vet inte om ett hot finns. Jag kan mycket väl vara på väg att gå i en fälla.
• Jag vet inte om det är bråttom. Jag vet inte om det redan är försent.
• Aleynas inblandning skakar mig. Jag får vara vaksam på mig själv och mina reaktioner.
• Mina färdigheter liknar Aleynas och ett problem som hon inte klarar av att lösa själv är det inte överdrivet sannolikt att jag kan lösa.
• Vankeman har visat ett svagt intresse för problemet, trots dess ockulta natur. Ell är ett barn.
  

Anteckning

Idag skrev jag namnet på שal-Jabbalש på en lapp som jag gömde, jag berättar inte var, aldrig. Mina dagar är räknade men jag var tvungen.

Anteckning

Jag drömde att jag var på arenan, jag var ensam, det var inte ens någon publik, det var natt, mörkt, jag famlade mig fram, först gående, sedan på alla fyra. Jag letade efter något, jag visste inte vad, jag var rädd, jag kände mig hotad, jag kröp fram och kände på marken med mina händer. Då bröt månen fram ur molnen och det blev ljust, jag såg bra, jag blev lugn. Något glittrade i månljuset, något litet, halvt begravt, kunde inte se vad det var! Men det var vackert, sinnligt, jag kröp närmare, men precis när jag skulle se vad det var vaknade jag. Jag kände mig alldeles lugn, avslappnad, som en stillhet i kropp och sinne. Jag minns var föremålet låg, jag vet vad jag måste göra.

Anteckning

Lipsillen höll mig vaken inatt igen. Jag står inte ut med hans snyftande! Råttorna, ingen gillar dem.

Anteckning

De säger att jag dräpte al-Fento idag. Jag minns ingenting! Det smärtar mig, jag och al-Fento, vi kunde blivit vänner tror jag.