söndag 22 november 2009

Mitt spännande liv

Kära läsare!

Jag och mina vänner och nån till är på ett uppdrag, ett mycket viktigt uppdrag, så viktigt att jag ibland glömmer vad det går ut på, men viktigt är det. Så jag har egentligen inte så mycket tid att skriva! Men jag ska ändå försöka berätta något litet om vad vi är med om.

Vi lämnade den lilla staden som jag nu har glömt vad den heter, nån liten stad, förskräckligt såg där ut, smutsigt, förfallet, besynnerliga tjocka män som uppförde sig illa, men jag kommer från ämnet. Vi lämnade den iallafall. Som hjältar! Ungefär som det brukar bli hade vi, så fort vi dök upp, blivit ombedda att hjälpa till, ett kvistigt problem som endast vi kunde lösa. För att göra en lång historia kort: En höna hade försvunnit, ett lik hade ätit upp den, liket hade försvunnit, nån annan försvann, en blev full och försvann men dök upp, en tjock konstig man ljög och var snål, vad hände då undrar ni, kära läsare? Jo, en vampyr dök upp, fler lik, några vampyrer till, vi hittade hönan, vampyrerna flög runt i luften, det var ett himla liv, vampyrerna fick på munnen och aktar sig nog för att bråka med oss igen. Vi blev hyllade som hjältar! Alla jublade, staden var räddad, i avskedsgåva fick vi en häst som vi spände framför vår droska som vi helt lagligt kommit över och körde iväg.

Men det var inte det jag skulle berätta om. Vi tog upp jakten på korståget med vår droska (lagligen erhållen). Vi jagar ett korståg alltså, nåt förvirrat barn måste räddas eller slås ihjäl eller hur det nu var, betalt får vi iallafall och bråttom är det. På vägen stötte vi på ett antal idioter som behövde läxas upp så det gjorde vi enligt bästa förmåga. Det var trevligt att komma ifrån den smutsiga byn lite, även om ingen vettig människa trivs i en skog kan alla uppskatta en liten tur med en droska. Jag kände hur jag blev lite lugnare, jag körde droskan och rökte lite på min pipa, min kära pipa som jag haft så länge jag kan minnas och som jag aldrig lämnar ifrån mig, det vet alla som känner mig väl och jag vill att alla ni läsare ska veta
att vad någon än kan komma att säga så är pipan min och har alltid varit det. Min pipa.

"Sigmar! Sigmar!" skrek idioterna! Jag puffade på min pipa. För er som inte röker pipa kan jag verkligen rekommendera det, det lugnar nerverna och får en på bättre humör, något jag känner att jag ofta behöver. Jag har rökt så länge jag kan minnas och kommer att röka tills jag dör.

Nåväl, nog om det, så småningom kom vi fram till ett litet fort vid vägkanten, övergivet var det, vi körde in vår vagn och steg ur för att undersöka närmare. Under en säng gömde sig en besynnerlig typ, ett benrangel till alv, honom litar vi såklart inte på. Illa dolde han sina låga avsikter, man kunde utan ansträngning se i hans ögon att han planerade något nedrigt, något alldeles särskilt nedrigt! Men vad? Vi bestämde oss för att trots allt inte köra bort honom eller slå ihjäl honom omedelbart, ibland är det listigt att ha sina fiender nära där man kan hålla dem under uppsikt. Det har iallafall jag hört.

Just som vi funderade på vad vi skulle göra med alven anlände en annan droska och ville in. Någon slags herreman, en präst av ett eller annat slag, en fin droska med två hejdukar som körde. Hejdukarna steg av vid porten och begärde att vi skulle öppna. EFtersom jag har rykte om mig att ha god hand med folk bad mina vänner mig att föra vår talan, jag harklade mig, puffade på min pipa och frågade: "Ärade herremän!", för så bör herremän tilltalas. "Ärade herremän! Vad för er hit till vårt enkla fort på en sådan stormig natt?" Det var nämligen en alldeles särskilt stormig natt, den här natten.

Döm om min förvåning när hejdukarna på ett högst ohövlig sätt svarade mig, kallade mig och mina vänner för fula namn och, ja ni kommer inte att tro mig men det är sant, vände sig om och drog ner sina byxor för att blotta sina bakdelar för oss! Obegripligt var det, och mycket stötande. Aldrig har jag varit med om något liknande! Denna präst i droskan är, förstod jag, inte alls någon herreman! Sen körde de därifrån. Sorgset vände vi oss bort. Sedan gick vi till sängs.

Mitt i natten väcktes vi av ett fasligt rabalder! Några vanskapta halvmänniskor hade klättrat in i fortet, möjligtvis med alvens hjälp. Nu stod de alltså på insidan om portarna och var i full gång med att få upp dem för att släppa in sina kompanjoner på utsidan. Hesa skratt ekade i natten! Endast ett snabbt handlande kunde avvärja den annalkande katastrofen, och jag är, om jag får säga det själv, ovanligt rapp och kvicktänkt. Jag rusade fram och försökte med all min kraft trycka igen porten igen! Det blev en väldig kamp, men en ensam dvärg visade sig vara starkare än alla dessa sorgliga existenser på utsidan! Efter en kort stund var porten stängd och regeln på, och inte en sekund för tidigt kan jag tillägga. En vrålande skock bestar, förvridna, djuriska människor med horn och hovar, kom springande och ville in för att äta upp oss! Mina vänner blev lite oroliga, men inte jag för jag har varit med om värre.

Nu har jag inte tid att skriva mera, jag slutar här där det är som mest spännande. Fortsättning följer.

3 kommentarer:

  1. "Släpp in oss! Måste jag påminna er att som Imperiets medborgare är det er skyldighet att ge skydd åt dess präster."
    Klaus - Hammer Bearer (Temple Guardian of Cult of Sigmar)

    SvaraRadera
  2. "Jo, det stämmer. Helt galna. Dvärgen hoppade ut ur vagnen, yxan i luften. Broder Godefridus slogs till marken, Ett hugg till och ett till. Blodtörstiga dvärgar! Vid Valten! Slå mot Kaos och inte trogna Valtenitmunkar."
    Detlef Woeller - Valtenitmunk

    SvaraRadera
  3. "Helt obegripligt, alltså, jag och dvärgen på droskan, framme vid hästen. Sedan, BAM! Jag ligger i gräset. Det elaka skrattet glömmer jag aldrig. Försökte stanna dem. Banditer! säger jag. Hela bunten, banditer - illsinta och elaka. Hade i alla fall en gille på fickan. Tog mig hem. Nu står jag här och berättar för dig. Efter dem bara. Känner till kvinnan, också droskförare...Bianca var det visst. Skicka dina bästa. Trodde korståget var illa, men det här är värre än Kaos."
    Herbord - Coachman

    SvaraRadera