Min pipa

Kära dagbok!

Idag hände något som inte brukar hända. Jag hade tur för en gångs skull. Erasmus kallade mig till sig. Han gav mig ett uppdrag. Det verkade svårt och tråkigt men det sa jag inte såklart. Underliga saker har hänt i staden. Folk har försvunnit små barn har försvunnit. Sådana saker.

Ett barn hade försvunnit. Det var en flicka hon hette Ellinde eller kanske Elinor. Jag minns inte rikigt. Jag gick dit. För jag skulle leta efter spår.

Jag hittade en del spår. Rikiga spår alltså av klövar. Blod där barnet varit. En trasig fönsterhake. Lite smutsig päls som fastnat när någon klättrat in genom fönstret. Sådana saker. Allt det berättade jag för Erasmus. Ingen såg mig det är jag säker på.

Jag kunde följa spåren bort från huset. De ledde ner i nån slags brunn. Det här var på en bakgata. Jag följde inte efter ner. Det hade jag nog inte fått. Och jag ville inte heller.

Men jag hittade något där. Vid kloaken. Där låg en pipa. Jag tog den och jag berättade inte för Erasmus.

Om Erasmus hittar pipan slår han ihjäl mig. Vi får inte röka pipa såklart. Det dövar sinnena. Det skärper inte hjärnan. Sådana saker. Vi får inte röka och jag har inte provat.

Men jag ska.

Erasmus skulle slå ihjäl mig.