Svanesång

Mitt huvud känns tungt och mina fingrar är stumma, det är svårt att skriva, det är svårt att tänka och jag vill bara sova. Jag är så hungrig! Mitt liv är slut, mitt gamla liv, Brock Ironbeard är död och bortglömd, men jag lever fortfarande, ett nytt liv, ett bättre liv, ett storslaget vackert liv. Jag mår så illa! Det gör ont i mina ben och min kropp, och det gör ont i min själ. Var är jag? Det är så mörkt. Var är alla?

Det var Jan förstås, Jan, som jag sa, han motarbetade oss och förrådde oss. Jag hatar Jan! Men det känns så långt borta, vem är Jan? Den ynkliga, förvridna lilla råttan, jag ska krossa honom. Jag ska krossa alla! Jag har inte ätit på så länge, varför är jag så ensam? Det gör ont att hålla i pennan.

Jan, han tog mina pengar och mina vänner, jag hade flera vänner, vackra små vänner, snälla vänner. Den lilla gossen Achmed, min bäste vän. Var är han? Har jag ätit upp honom? Jag tycker mest om de små, man får smyga, smyga, göra sig liten, man får hitta dom när de sover, kanske ett fönster står öppet, jag biter dom i halsen, det krasar, man smyger ner igen, gömmer sig under staden, väntar. Jag är så hungrig.