Ett sökande efter sanningen och rättmätiga tillgångar

Det var med stor sorg i hjärtat jag emottog nyheten att min bror, respekterad och fruktad, salig Brock Ironbeard, må hans minne alltid leva ibland oss, lämnat jordelivet och vandrat vidare. Det var också med stor sorg, och med ett visst mått av vrede, som jag tog del av påståendet att han, salig bror Brock, stridbar och säker på handen, inte lämnade efter sig några jordiska ägodelar till sin behövande familj och släkt, däribland undertecknad, jag själv, Garok Ironbeard, ty alla som kände Brock Ironbeard, ståtlig och långskäggad, höjer nog skulle jag tro nu ett förvånat ögonbryn i det att Brocks, armstark och bottenlös, personlighet drog åt det sparsamma hållet.

Det var av denna anledning som jag, Garok Ironbeard, tillsammans med ett mindre sällskap särskilt listiga och kunniga dvärgar, reste till Altdorf, den plats där Brock Ironbeard, min bror, storsint och humoristisk, senast hördes av. Efter vissa efterforskningar fann vi, om än inte någon stor förmögenhet, en del material av synnerligt intresse, såsom Brock Ironbeards, högrest och slagfärdig, anteckningar och dagböcker.

Som salig Brocks, gladlynt och rättvis, ände bror kan jag konstatera att han, även om han på sina bästa dagar bidrog högeligen till vår utmärkta klans storslagenhet och ära kanske på vissa andra, sämre, dagar i det närmaste gjorde något som kunde liknas vid motsatsen. Därför var det mig en stor fröjd att i dagböckerna läsa Brocks, ärlig och principfast, egen röst berätta om alla de stordåd han ägnat sig åt på sistone. Det skall bli mig ett stort nöje att föra sagda dagböcker tillbaka till vårt hem, där de skall hava en hedersplats.

Brock, säker på hand och med stål i blicken, var som bekant inte bara en formidabel krigare, en framstående affärsman och en synnerligen god vän, han var även en mästare på den uråldriga dvärgkonst som går under namnet rörlig bild. Det var med sann glädje som jag, Garok Ironbeard, ibland min bortgångne brors anteckningar fann en tyvärr inte fullt klar rörlig bild, ett påbörjat framtida mästervärk. Ack, hemska öde som så grymt ryckte min bror ifrån oss innan han hann avsluta detta stora, är jag säker på, epos!

Jag bestämde mig för att utifrån min brors anteckningar och de rörliga bilddelar han efterlämnat anstränga mig för att avsluta hans verk. Det är ett mödosamt och tidskrävande arbete och jag gör inga anspråk på att besitta min brors, Brock Ironbeards, boklärd och sällskaplig, fingerfärdighet och skicklighet. Med fröjd i hjärtat sätter jag nu igång med min uppgift! Nedan visar jag, som ett smakprov, några av de delar jag funnit, arrangerade så som jag upplever att de borde vara, med solen högst upp och råttan längst ner.